Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Kroppkaksbodar finns det ju många på Öland. Men även på andra sidan bron kan man komma över denna etniska maträtt. Sedan 17 år ligger en kroppkaksbod (om man nu får kalla en lokal i ett flervåningshus för det) i det som en gång var ett av Kalmars industriområden. Eller i alla fall i närheten av det. Kroppkaksboden ligger på Arvid Västgötes Gata 1 och industriområdet definierades förstås av den gamla Nordchokladfabriken. Men nu är Nordchoklad borta och minnena Anders har av godiset ifrån denna fabrik gör nog att han skulle välja kroppkakor framför de gamla skumma Nordchokladkakorna som var konstigt tunna för att behålla samma yta som konkurrenterna men som innehöll 30 gram mindre choklad. De Nordchokladbesöken han gjorde som barn (som alla Kalmarskolor gjorde på den tiden) befäste känslan av att stämningen i arbetslagen på fabriken var betydligt bättre än vad godiset de producerade var gott. Egentligen svindlar tanken lite, en godisfabrik som koncentrerade sig på att producera äckligt godis!

Men nu var det kroppkakor ifrån Kalmar, tillverkade av och sålda i butiken “Kroppkakan”. 17 år har där alltså tillverkats och sålts kroppkakor, men de nuvarande ägarna har bara ägt rörelsen i tre år. Om de nuvarande ägarna kan man säga mycket, men bara positiva saker. Butiken har en spännande dekor inköpt på auktioner, och kvinnan bakom disken som hjälpte oss var mycket tillmötesgående och trevlig. Hon kunde berätta för oss att kroppkakorna var gjorda på 96% nypotatis ifrån Algutsrum, och 4% kokt potatis. Den kokta potatisen använder man i stället för mjöl. På så sätt blir kroppkakorna inte bara goda, utan också glutenfria. Just vid den här provningen hade vi en gäst med oss, en riktig veteran som själv tillverkat kroppkakor i flera decennier, och som såg sin mamma tillverka kroppkakor innan andra världskriget bröt ut. Hon kunde senare berätta för oss att det var helt i linje med de traditioner hon kände till, med en liten mängd kokt potatis för att få degen att hålla ihop.

Men tillbaka till kroppkaksboden Kroppkakan. Ett rent och fräscht intryck förmedlade lokalen, en positiv stämning förmedlade personalen, och för de som önskade fanns det några bord om man ville äta kroppkakorna på plats. Annars är butiken mest att betrakta som en “take away”-försäljning. Och det var det vi gjorde, vi tog med oss 9 kroppkakor därifrån. Kroppkakorna kostade 16 kronor styck. Det får man betrakta som ett lokalt normalpris. Varken dyrt eller billigt.

Väl hemma väntade vi med späning på vad våran gäst-kännare och kroppkaksveteran skulle fälla för omdöme. “Vet ni, jag tycker de här kroppkakorna är bättre än många av de som säljs på Öland” Vilken bomb! Och ifrån en kvinna som levt i kroppkakstraditionen i över 70 år! “Potatisskalet håller ihop utan att bli segt, och det är bra smak på innankromet”. Och hon hade faktiskt rätt, potatisskalet hade en perfekt konsistens, med tuggmotstånd och utan att något kletade fast i gomen. Anders tyckte att det kanske var lite i saltaste laget. Innankromet höll också rätt konsistens, och höll ihop tills man rörde vid det med ett bestick, då det genast sprack upp. Men om potatishöljet var i saltaste laget, så kanske innankromet var lite för tamt saltat i stället. Nog med kryddpeppar fanns det i alla fall, och innankromet bad inte om ursäkt för sig när kryddpeppararomen spred sig över gommen och vidare ner i svalget. Maria tyckte att kryddningen av innankromet nästan förde tankarna lite åt lagerbladshållet.

Sammanfattningsvis så är det en mycket bra kroppkaka man säljer på Kroppkakan i Kalmar. Om den kommer ifrån fel sida av bron, så gör inte råvarorna det. Potatisen hämtas ifrån Öland. Personalen är kunnig, trevlig, och serviceminded. Och kroppkakorna är delikata.

Annonser

Het sol och salt havsbris är kanske det allra bästa med Öland, eller  det stora utbudet av svensk husmanskost, eller snarare en viss sorts husmanskost. I Borgholm finns källan till mången av Sveriges kroppkakor. Här tillverkas 45 000 varje dag, och sedan distribueras de över hela Sverige med DHL (nåja, den stora DHL-bilen vid lastområdet kanske lastade annat än kroppkakor, men det är en tilltalande tanke med budbilar som kör över Sverige med kroppkakor). Ölandskroppkakan heter företaget, och de levererar till butikskedjor och restauranger över hela landet. Vid fabriksförsäljningen inne i Borgholms finns möjlighet att fynda kroppkakor direkt från kastrullköket för det fantastiska priset av 5 kr per styck, något som vi bedömer som helt oslagbart. En Pigelin, eller ett frimärke är dyrare! Men med dem stora tillverkade kvantiteterna är det nog lättare att få ner styckepriset.

Ölandskroppkakan säljer Öländska, Småländska, och Delikatesskroppkakor över disk. Anders kunde inte se poängen med att anskaffa något annat än de Öländska, men Maria som är lite öppnare införskaffade även några småländska kroppkakor. Vid disken hade vi också möjligheten att diskutera kroppkakorna med andra aficionados,  som hade konceptet klart för sig: ”Kroppkakor äts med skirat smör och möjligtvis lingon, men absolut utan grädde!” Genom åren har vi hört andra Ölänningar hävda det motsatta lika passionerat.

Ölandskroppkakan är bra på service, och expiditskan berättade för oss att all potatis kom ifrån Färjestaden, och var en blandning av färsk och årsgammal sådan. Årsgammal är vanligtvis att föredra då nypotatis är svårare att göra potatisrätter på. Men de var dåliga på uteservering. Och det hänger samman med att det är en kroppkaksfabrik, inte en restaurang. Vi fick kroppkakorna i en vanlig plastpåse. Dessutom kändes dem en aning ljumma.

Väl hemma dukade vi upp vår lunch och fann att kroppkakorna var synnerligen utsökta och att Ölandskroppkakan har stor publik gick inte att ta miste på. Att den innehöll en hel del nypotatis var ganska uppenbart eftersom potatishöljet var ovanligt segt och kompakt. Där var en rustik, omedelbar och något nötaktig potatissmak i höljet, men där fanns en hel del nypotatis. Innankromet innehöll väsentligt mer lök än andra kroppkakor vi tidigare smakat. Löken var också relativ grovhackad och inte så hårdstekt. Kryddpepparn och fläsk doldes nästan helt bakom löken.

Maria tyckte att kroppkakorna var underbara. Det är möjligt att detta är en mer kommersiell kroppkaka som går hem i stugorna. Och kanske mer för nybörjaren som inte gillar de grå och lite mer geleaktiga kroppkakorna som möjligen avskräcker en del. Maria gav kroppkakorna tre plus på gränsen till en fyra minus i betyg. Neddraget var plastpåsen  vilket gav ett något ofräscht intryck plus att kroppkakorna blev deformerade och amöbaaktiga på vägen hem. Men på plussidan var det goda lökinnehållet som var riktigt beroendeframkallande. Anders tyckte att den tama kryddpepparsmaken och den kraftiga löksmaken gjorde kroppkakorna mindre intressanta. Sättet som de såldes på kändes genuint, och plastpåsen betydde inget för Anders (hur skall de annars forslas hem), utan det var snarare tamheten i innankromet som gjorde att de stannade på en stark trea även för Anders. Detta är verkligen ett ställe att rekommendera. Blir husvagnsturisten eller somarstugeägaren hungrig en sommardag under solen på Kalmar sunds östra strand, så ligger kroppkaksfabriken bara ett stenkast bort. Och var i Sverige är det möjligt att äta en kroppkakslunch (3 st)  för 15 kr?

Det var länge sedan vi satte våra kroppkakeupplevelser på pränt. En och annan kroppkaka har slunkit ner de senaste åren, men framför allt på säkra och kända ställen, utan att vi noggrant examinerat och utvärderat dem. Vi har helt enkelt bara ätit och njutit av den underbara kroppkakan. Men nu var det dags igen att utvärdera den Öländska kroppkaksbespisningen. Än finns en del obeprövade kroppkaksbodar. Vart skulle vi styra färden den här gången? Vi har ju egentligen inte recenserat något utskänkningsställe på någon av Ölands centralorter ännu, så det fick bli något i Borgholm. Efter lite  dividerande inom familjen föll valet på Kroppkaksboden på Storgatan.

Vi stampade alltså in i Kroppkaksbodens lilla kundmottagning och ställde första frågan; ”Tar ni kort?”. Det gjorde man inte, men eftersom det ligger både bankomat och minut mittemot Kroppkaksboden är detta egentligen inget större problem. Det är i så fall mer problematiskt att inomhusutrymmet för kunderna är så litet. Faktiskt mindre och trängre än på de flesta kroppkaksbodar vi har besökt. Detta vägs i och för sig upp i någon mån av den stora uteserveringen gästerna har tillgång till.

En viktig del i kroppkaksupplevelsen är bemötandet. Vi betjänades av en mycket service-minded tjej, som tog våra beställningar och försökte svara på våra frågor och uppfylla våra önskemål efter bästa förmåga. Tyvärr var hon inte helt uppdaterad på produkten etablissemanget säljer, men vi fick i alla fall veta att det rörde sig om egentillverkade kroppkakor, fast de tillverkades på annan plats. Hon gjorde vad hon förmådde, och vi berikades med ett litet informationsblad, som inte innehöll mycket information, om kroppkakor. Informationen om vilken potatis kroppkakan bestod av eller var kroppkakan tillverkades eller annan information besvarades med ”de görs på ett annat ställe”.

Smakupplevelsen då? Ja här gick våra omdömen isär lite. Med ett salt och kletigt potatishölje som förmodligen innehöll både kokt potatis och mycket mjöl, men ett bättre innankrom som höll ihop och ändå presenterade en tydlig kryddpeppar smak, och med huvuddelen av de rätta tillbehören (lingonsylt, smör och en liten kanna grädde), tyckte en av oss att kvaliteten hamnade på en mycket svag trea, och hela smakupplevelsen så väl som totalupplevelsen kunde jämställas med den vi upplevde när vi provade kroppkakor i Östermalmshallen. Inte speciellt imponerande alltså, men det som ändå lyfte upplevelsen upp över en tvåa var innankromet i kroppkakan och de ansträngningar som försäljerskan ändå gjorde för att stilla vår nyfikenhet.

Prismässigt låg kroppkakemenyn något över andra kroppkakställen med 89 kronor för tre kroppkakor inklusive dryck och kaffe. Priset är dock klart under Östermalmshallens prisnivå.

Borgholm har mycket att erbjuda, och kroppkakor är något av detta, men Kroppkaksboden i Borgholm har lite att arbeta med om de skall konkurrera med kvalitet med några av de andra utskänkningsställena på Öland. Roligt är att kroppkaksboden även serverar lufsa. Det tycker vi är ett trevligt inslag vilket tyder på att man vill profilera den Öländska matkulturen. Lufsan var dessvärre slutsåld vid besöket.

Fem veckor det är en lång tid utan kroppkakor. Redan i bilen på väg ner till Öland diskuterade vi vilken restaurang vi skulle besöka den här gången, eller om vi skulle nöja oss med kroppkakor för avhämtning. Det var dock inte förrän på lördagsmorgonen, när Anders noterade en annons i Ölandsbladet, som vi bestämde oss för var någonstans vi skulle äta våra potatisbollar. Valet föll på Evas Kroppkaksbod, straxt norr om Köpingsvik, och vi kom iväg så småningom också, något försenade pga. en genomgång av en balalajka.

Vägen till Evas Kroppkaksbod är väl skyltad, men samtidigt som skyltarna är tydliga, blir vägen mindre och mindre, och när man närmar sig känner man sig nästan som det vuxna paret i 80-tals skräckfilmen Children of the Corn, som skyltarna till trots hamnar på hjulspår i en åker. Nå, så illa gick det inte för oss. I stället stod vi så småningom framför Evas Kroppkaksbod, en liten stuga i ett större gårdskomplex, med de karaktäristiskt igenångade rutorna. När vi steg in slog kroppkakslukten mycket riktigt emot oss. Vi kände oss hemma.

Mannen som sålde kroppkakorna till oss (8 stycken serverade med grädde och rårörda lingon), var också ålfiskare till vardags, och hade därför haft möjlighet att experimentera med gammaldags kroppkakor med ål i. Han lät dock förstå att smaken på dessa “ålakroppkakor” var sådan att det skulle nog inte bli några fler experiment. När han väl försett oss med våra kroppkakor lotsade ha ut oss i matsalen, en större friggebod som såg nybyggd ut. Anders fann idén mycket god. Det fanns tre grupper med bord och stolar, och uppvärmt och mysigt juldekorerat hade det verkligen kunnat bli en fantastisk kroppkakeupplevelse. Nu var temperaturen i matsalen dock högst 15 grader, och julpynt saknades nästan helt. Matsalen kändes som en idé med potential som inte utnyttjades fullt ut.

Kroppkakorna vi hade med oss ut i matsalen hade som sagt redan gjort intryck på oss med doften och det mycket trevliga bemötandet vi fick när vi beställde våra kroppkakor. När vi satt och lät kroppkakorna göra intryck på oss frågade Anders sina bordsgrannar vad det tyckte var bäst med dem. 7-åringen som satt på hans ena sida konstaterade att det bästa med dem var att de smakade gott, och det gjorde de verkligen. 10-åringen på hans andra sida noterade att potatishöljet hade mer smak än vanligt, något han faktiskt hade rätt i. Potatishöljet var smakrikare, och framför allt saltare, än på många andra kroppkakor vi provat. Innankromet, däremot, dvs. fläskfyllningen, var inte alls lika smakrik som den brukar vara.  Det kan bero på mindre kryddpeppar och kanske mindre lök i innankromet, men det kan också bero på kontrasten mot potatishöljet, som tar mest utrymme här. Innankromet hade i alla fall perfekt konsistens, med en klar avgränsning mot potatisen, och tillräckligt sammanhållen för att det skulle krävas en kniv eller gaffel innan den lät sig delas. Potatishöljet saknade dock lite av den spänst vi gärna ser hos öländska kroppkakor. Sammantaget kan sagas att Evas Kroppkaksbod serverar en prisvärd och välbalanserad kroppkaka. En kroppkaka vi inte skäms för att rekommendera. Kalaset gick på 195 kronor. Hade vi köpt dem styckevi och tagit med dem hade vi fått betala 14 kronor stycket. Det är nog det bästa priset vi sett hittills.

På norra Öland ligger det en rad med intressanta och vackra samhällen varav ett är Källa. Källa är fantastiskt. Det lilla samhället inkluderar såväl restaurang som matvaruaffär, flera konstnärsateljéer, en medeltida ödekyrka (en av Sveriges vackraste ruiner), en fungerande kyrka, samt en fiskehamn. I källa ligger också Ninnis kroppkaksbod.  Ninnis kroppkaksbod är just en röd liten bod i kanten av ett potatisfält. Det är även en del av ett gårdskomplex, och framför allt är det ett utskänkningsställe för kroppkakor.

Ninnis kroppkaksbod har bedrivit försäljning av kroppkakor sedan 1990, då mor och dotter Inger och Eva Petersson öppnade boden (Ninni kommer från Inger). En spännande detalj är att grundreceptet man använder sig av är 4 generationer gammalt. Det är alltså riktiga original kroppkakor vi bjuds på. Den ortodoxa typen. Men även om grundreceptet är gammalt, så är kroppkaksboden modern. Man försöker erbjuda ett ekologiskt och närodlat alternativ, där basen utgörs av egenodlad potatis av sorten Eloge. I dag omsätter den 2000 kroppkakor per dag under högsäsong, och sysselsätter 12-15 personer.

Det är en mörk hösteftermiddag vi valt för besöket, och utifrån ser nästan kroppkaksboden ut som en bastu, där dess fönster lyser upp höstskymmingen med ett gult sken, och ångan från kroppkakorna ligger tung I luften. Eftersom kroppkaksboden i första hand är en försäljning av hämtkroppkakor, så finns där bara plats för två sällskap, dvs två bord med stolar. Men den lilla ytan har också sina fördelar, det är lätt och smidigt att hämta kroppkakorna, som flickan bakom disken lägger upp på i en karott, och alla andra tillbehör som behövs. Ninnis håller förstås med mjölk, grädde, smör, och lingonsylt.

Kroppkakorna då, vad finns att säga om dem? Riktiga, Öländska kroppkakor som serverades med de tillbehör som de ska serveras på. Kroppkakorna är så där härligt spänstiga och elastiska. De erbjuder ett bra motstånd när de öppnas för att få in smör. Smöret som erbjuds ligger förpackat i små förpackningar i folium och är riktigt smör. Likaså håller fyllningen sin spänst, och flyter inte ut inne i potatishöljet. Möjligtvis kan man anmärka på att potatishöljet nästan är för hårt och kompakt, men bara nästan. Fyllningens konsistens ligger nära perfektion, då den håller ihop men ändå inte blir hård. Den första smaken som sprider sig I munnen, eller kanske i hela kroppen, är den av kryddpeppar, rikligt med kryddpeppar. Därefter kan man känna av löken, och naturligtvis även fläsket.

Hela kreationen har en mycket låg sälta, vilket gör potatishöljet mycket neutralt. Men det som det neutrala potatishöljet förlorar i karaktär vinner det formidabla fyllningen. Det här är riktiga öländska kroppkakor när de är som bäst, och det märks att vi är tillbaka i kroppkakans etniska ursprung, där man förstår hur sådan ska lagas.

Priset för sex kroppkakor och ett glas mjölk gick på 126 kronor. Prisvärt tycker vi!

I jakten på den perfekta kroppkakan söker vi med ljus och lykta, och tar emot de tips vi får tag på. Ett intressant sådant riktade vår uppmärksamhet mot Östermalmshallen i Stockholm. Ryktet gick att där skulle man finna fantastiska kroppkakor. Kan det verkligen vara möjligt att det finns fantastiska kroppkakor så långt norrut? Köpekroppkakor går ju alltid att få tag, men en riktig kroppkakerestaurang i Stockholm! Det var vi helt enkelt tvungna att undersöka. Östermalmshallen är det perfekta stället för läckergommar. Där finns det mesta för finsmakaren. Allt från halvmeterlånga ben från krabbor till Kalmarkorv, och restauranger som koncentrerar sig på husmanskost. En sådan restaurang, som profilerar sig mot svensk husmanskost, måste väl ändå servera kroppkakor?

Vi gick förväntansfullt in i Östermalmshallen redan klockan 11.15. Tidigt kan tyckas, men det fanns god anledning. Östermalmshallen brukar nämligen proppfyllas med hungriga människor vid 12.00 och vi ville inte ge upp i vårt sökande på grund av långa köer. Dessutom kan det vara skönt med lite matro. Ljudvolymen kan lätt bli hög här på grund av den gedigna takhöjden från 1880-tal. Någonstans rakt in i saluhallen, tillvänster om Tysta Mari, och förbi Mellanders fisk hittade vi det vi sökte under namnet Willy Ohlsson. På vägen passerade vi välfyllda kyldiskar och sorlet i hallen var ännu på en komfortabel nivå. I hallen spred sig en intressant kryddoft av uppvärmd mat blandat med hett kaffe. Atmosfären och den lustfyllda aromen skapade en fantastisk inramning till Willy Ohlssons meny, med bland annat kalvfärsbiffar, kroppkakor, köttbullar och mycket annat gott från det svenska köket.

Kroppkakorna var förbluffande stora och eftersom det var lunchdags och vi båda hade arbete att utföra efter lunch frågade vi en aningen desperat om lunchen bestod av två eller tre kroppkakor. En lunch på tre kakor av den här kalibern hade kunnat få vem som helst att falla in i djup sömn. Om det ens hade gått att resa sig från bordet. Men som tur var bestod lunchen av två kroppkakor. Anders tog det obligatoriska glaset med mjölk medan Maria valde lättöl till kroppkakorna. De obligatoriska tillbehören serverades på ett något annorlunda sätt. Det skirade smöret var redan upphällt och kroppkakan hade redan ett färdigt kryss där smöret nog hade fått rinna ner. En osedvanligt söt lingonsylt i megaförpackning ställdes genast fram. I och för sig i en mycket smakfull burk. Grädden lyste med sin frånvaro. Kroppkakorna var samtidigt mycket ovanligt upplagda, vackert tyckte Maria, märkligt tyckte Anders. Se själv på bilden och bedöm själva. Estetiska upplägg tillsammans med kroppkakor förekommer i princip aldrig i södra Sverige. Där talar maten för sig själv. De fyrkantiga små smörkuberna är så nära dekoration man kommer.

De var småländska kroppkakor som serverades här, krämvita med mycket kokt potatis. Fyllningen var ovanligt maffig på bekostnad av potatishöljet som var något tunnare än vanligt. Proportionen mellan fyllning och hölje var mycket ovanlig. Fyllningen, som inte var för finmalen, gav direkt en mycket mustig kryddpepparsmak. Maria tyckte även att höljet var ordentligt smakfullt, fast här avvek Anders i uppfattning, och tyckte att det var något tamt. Maria föll direkt för den här typen av kroppkakor. Anders höll sig mer avvaktande och påpekade att detta inte var Öländska kroppkakor, och faktiskt även avvikande från småländska kroppkakor i några avseenden. Inte minst den gröna persiljan, som dekorerade måltiden! Redan efter en halv kroppkaka inföll den brutala mättnadskänslan för Maria. Anders däremot hade inga större problem att smälta de bastanta kroppkakorna. Även om han ansåg att detta inte var ortodoxt i något avseende, höll han med om att de ändå var rätt välsmakande. Höljet var inte heller så kletigt som vissa köpta kroppkakor kan vara. Det fastnade inte alls i gommen. Något så ovanligt för en kroppkakerestaurang var att det dessutom serverades en liten sallad! Den var dessutom mycket smakfull med inlagd rödlök som gjorde att ingen dressing behövdes. Maria ansåg att salladen renderade Willy Ohlsson en stor guldstjärna, men Anders var tveksam även till detta.  Salladen må ha varit god, men det är inte ett kroppkakstillbehör!

 Slutomdömet landade för Maria i en stark trea i betyg, och för Anders i en svag trea. Smaken och den vackra serveringen lyfte omdömet fast Anders var högst tveksam till persiljetilltaget. Det saknades tillbehör, något som inte ens nämndes vid serveringen. Storleken var i största laget. Det naturliga hade annars varit att man gör de småländska kroppkakorna lite mindre, så kan man i stället äta lite fler. Men som lunchrestaurang var det också en dyrare variant. 100 kronor för två kroppkakor. Det är naturligtvis vanliga stockholmspriser. En kroppkakerestaurang på Öland skulle aldrig ta mer än 65 kronor för tre kroppkakor. Det höga priset, och för Anders, den udda dekorationen och vad Anders upplevde som ett tamt potatishölje, bidrog till ett sämre betyg för i övrigt mycket smakfulla kroppkakor.

Ölands skördefest

Några kollegor till Anders noterade ett ökat dagdrömmeri, och en viss mental frånvaro de senaste dagarna. Depression? Nejdå, förklaringen är enklare. Skördefesten på Öland närmade sig. I år gick den av stapeln 24-27 september. En av årets höjdpunkter på många sätt, inte minst för den extrema kroppkaksttäthet som äger rum på Öland under denna festival. Det är inte bara de etablerade kroppkakerestaurangerna som serverar dessa dagar, också diverse hembyggds och idrottsföreningar. Det är inte lätt att hålla tankarna fokuserade de dagar som föregår skördefesten.

Nåväl, vårt upplägg för årets skördefest var att fokusera på sydvästra Öland. Både fredagen och lördagen lovade unika kroppkakeupplevelser, med siktet inställt på serveringar långt söder ut. I Kastlösa, på marknaden vid midnatt, hittade vi vad som verkade vara det vi letade efter. Mitt bland stånden stod två stora kastruller på kok, med härliga flytande bollar. Efter att genast ha köpt två stycken, i en sådan där papplåda man brukade köpa korv med mos, och fyllt upp med lingonsylt, infann sig den första misstanken när försäljaren erbjöd mig ett paket Bregott i stället för riktigt skirat smör. När jag väl fick i mig den första biten verkade kroppkakan allt för bekant. Mycket riktigt, de sålde också sina kroppkakor paketerade, i paket som det stod Johans kök på. Det finns ingen anledning att komplettera recensionen vi gjort av dessa tidigare. Men det skall erkännas att kontexten kanske förbättrade smaken ett snäpp; Kastlösas skördemarknad vid midnatt, hantverk, kött, fisk, och ateljéerna och konstinstallationerna som kantade marknaden, och känslan att få äta kroppkakor som snabbmat mitt i allt det här! Det var – häftigt!

Om fredagens försök att komma över marknadskroppkakor misslyckades, hade vi ändå höga förväntningar på lördagen, då vi skulle besöka en liten restaurang som har rykte om sig att servera bra kroppkakor. Kastlösas byakrog. Denna lilla inrättning ligger längs landsvägen straxt söder om kyrkan. En fräsch liten inrättning, gediget och rustikt inrett, men ändå inte plastigt eller billigt. Och en kassa som tog upp beställningar, på kroppkakor tillexempel, med mycket trevlig och tillmötesgående personal. ”Jo det stämmer, vi serverar kroppkakor, fast inte på lördagar. Det har vi bara på onsdagar. I går gjorde vi visserligen ett undantag och serverade kroppkakor en fredag, på grund av Skördefesten, men i dag har vi inga.” Misslyckandets fula ansikte hånflinade mot mig igen. Men kanske något fortfarande gick att rädda? Jag lovade kyparen att komma tillbaka någon av de närmaste onsdagarna för att ändå få prova deras specialitet. ”Det går inte eftersom det här är den sista dagen vi har öppet för säsongen”. Att hitta den perfekta kroppkakan är inte lätt, men vi får anledning att komma tillbaka till Kastlösas byakrog i vår. Jag kan dock redan nu rekommendera deras raggmunkar, som även serveras på lördagar.