Evas Kroppkaksbod i Salomonstorp norr om Borgholm

Fem veckor, det är en lång tid utan kroppkakor. Redan i bilen på väg ner till Öland diskuterade vi vilken restaurang vi skulle besöka den här gången, eller om vi skulle nöja oss med kroppkakor för avhämtning. Det var dock inte förrän på lördagsmorgonen, när Anders noterade en annons i Ölandsbladet, som vi bestämde oss för var någonstans vi skulle äta våra potatisbollar. Valet föll på Evas Kroppkaksbod, straxt norr om Köpingsvik, och vi kom iväg så småningom också, något försenade pga. en genomgång av en balalajka.

Vägen till Evas Kroppkaksbod är väl skyltad, men samtidigt som skyltarna är tydliga, blir vägen mindre och mindre, och när man närmar sig känner man sig nästan som det vuxna paret i 80-tals skräckfilmen Children of the Corn, som skyltarna till trots hamnar på hjulspår i en åker. Nå, så illa gick det inte för oss. I stället stod vi så småningom framför Evas Kroppkaksbod, en liten stuga i ett store gårdskomplex, med de karaktäristiskt igenångade rutorna. När vi steg in slog kroppkakslukten mycket riktigt emot oss. Vi kände oss hemma.

Mannen som sålde kroppkakorna till oss (8 stycken serverade med grädde och rårörda lingon), var också ålfiskare till vardags, och hade därför haft möjlighet att experimentera med gammaldags kroppkakor med ål i. Han lät dock förstå att smaken på dessa “ålakroppkakor” var sådan att det skulle nog inte bli några fler experiment. När han väl försett oss med våra kroppkakor lotsade ha ut oss i matsalen, en store friggebod som såg nybyggd ut. Anders fann idén mycket god. Det fanns tre grupper med bord och stolar, och uppvärmt och mysigt juldekorerat hade det verkligen kunnat bli en fantastisk kroppkakeupplevelse. Nu var temperaturen i matsalen dock högst 15 grader, och julpynt saknades nästan helt. Matsalen kändes som en idé med potential som inte utnyttjades fullt ut.

Kroppkakorna vi hade med oss ut i matsalen hade som sagt redan gjort intryck på oss med doften och det mycket trevliga bemötandet vi fick när vi beställde våra kroppkakor. När vi satt och lät kroppkakorna göra intryck på oss frågade Anders sina bordsgrannar vad det tyckte var bäst med dem. 7-åringen som satt på hans ena sida konstaterade att det bästa med dem var att de smakade gott, och det gjorde de verkligen. 10-åringen på hans andra sida noterade att potatishöljet hade mer smak än vanligt, något han faktiskt hade rätt i. Potatishöljet var smakrikare, och framför allt saltare, än på många andra kroppkakor vi provat. Innankromet, däremot, dvs. fläskfyllningen, var inte alls lika smakrik som den brukar vara.  Det kan bero på mindre kryddpeppar och kanske mindre lök i innankromet, men det kan också bero på kontrasten mot potatishöljet, som tar mest utrymme här. Innankromet hade i alla fall perfekt konsistens, med en klar avgränsning mot potatisen, och tillräckligt sammanhållen för att det skulle krävas en kniv eller gaffel innan den lät sig delas. Potatishöljet saknade dock lite av den spänst vi gärna ser hos öländska kroppkakor. Sammantaget kan sagas att Evas Kroppkaksbod serverar en prisvärd och välbalanserad kroppkaka. En kroppkaka vi inte skäms för att rekommendera. Kalaset gick på 195 kronor. Hade vi köpt dem styckevi och tagit med dem hade vi fått betala 14 kronor stycket. Det är nog det bästa priset vi sett hittills.