Willys Ohlsson’s kroppkakor i Östermalmshallen

I jakten på den perfekta kroppkakan söker vi med ljus och lykta, och tar emot de tips vi får tag på. Ett intressant sådant riktade vår uppmärksamhet mot Östermalmshallen i Stockholm. Ryktet gick att där skulle man finna fantastiska kroppkakor. Kan det verkligen vara möjligt att det finns fantastiska kroppkakor så långt norrut? Köpekroppkakor går ju alltid att få tag, men en riktig kroppkakerestaurang i Stockholm! Det var vi helt enkelt tvungna att undersöka. Östermalmshallen är det perfekta stället för läckergommar. Där finns det mesta för finsmakaren. Allt från halvmeterlånga ben från krabbor till Kalmarkorv, och restauranger som koncentrerar sig på husmanskost. En sådan restaurang, som profilerar sig mot svensk husmanskost, måste väl ändå servera kroppkakor?

Vi gick förväntansfullt in i Östermalmshallen redan klockan 11.15. Tidigt kan tyckas, men det fanns god anledning. Östermalmshallen brukar nämligen proppfyllas med hungriga människor vid 12.00 och vi ville inte ge upp i vårt sökande på grund av långa köer. Dessutom kan det vara skönt med lite matro. Ljudvolymen kan lätt bli hög här på grund av den gedigna takhöjden från 1880-tal. Någonstans rakt in i saluhallen, tillvänster om Tysta Mari, och förbi Mellanders fisk hittade vi det vi sökte under namnet Willy Ohlsson. På vägen passerade vi välfyllda kyldiskar och sorlet i hallen var ännu på en komfortabel nivå. I hallen spred sig en intressant kryddoft av uppvärmd mat blandat med hett kaffe. Atmosfären och den lustfyllda aromen skapade en fantastisk inramning till Willy Ohlssons meny, med bland annat kalvfärsbiffar, kroppkakor, köttbullar och mycket annat gott från det svenska köket.

Kroppkakorna var förbluffande stora och eftersom det var lunchdags och vi båda hade arbete att utföra efter lunch frågade vi en aningen desperat om lunchen bestod av två eller tre kroppkakor. En lunch på tre kakor av den här kalibern hade kunnat få vem som helst att falla in i djup sömn. Om det ens hade gått att resa sig från bordet. Men som tur var bestod lunchen av två kroppkakor. Anders tog det obligatoriska glaset med mjölk medan Maria valde lättöl till kroppkakorna. De obligatoriska tillbehören serverades på ett något annorlunda sätt. Det skirade smöret var redan upphällt och kroppkakan hade redan ett färdigt kryss där smöret nog hade fått rinna ner. En osedvanligt söt lingonsylt i megaförpackning ställdes genast fram. I och för sig i en mycket smakfull burk. Grädden lyste med sin frånvaro. Kroppkakorna var samtidigt mycket ovanligt upplagda, vackert tyckte Maria, märkligt tyckte Anders. Se själv på bilden och bedöm själva. Estetiska upplägg tillsammans med kroppkakor förekommer i princip aldrig i södra Sverige. Där talar maten för sig själv. De fyrkantiga små smörkuberna är så nära dekoration man kommer.

De var småländska kroppkakor som serverades här, krämvita med mycket kokt potatis. Fyllningen var ovanligt maffig på bekostnad av potatishöljet som var något tunnare än vanligt. Proportionen mellan fyllning och hölje var mycket ovanlig. Fyllningen, som inte var för finmalen, gav direkt en mycket mustig kryddpepparsmak. Maria tyckte även att höljet var ordentligt smakfullt, fast här avvek Anders i uppfattning, och tyckte att det var något tamt. Maria föll direkt för den här typen av kroppkakor. Anders höll sig mer avvaktande och påpekade att detta inte var Öländska kroppkakor, och faktiskt även avvikande från småländska kroppkakor i några avseenden. Inte minst den gröna persiljan, som dekorerade måltiden! Redan efter en halv kroppkaka inföll den brutala mättnadskänslan för Maria. Anders däremot hade inga större problem att smälta de bastanta kroppkakorna. Även om han ansåg att detta inte var ortodoxt i något avseende, höll han med om att de ändå var rätt välsmakande. Höljet var inte heller så kletigt som vissa köpta kroppkakor kan vara. Det fastnade inte alls i gommen. Något så ovanligt för en kroppkakerestaurang var att det dessutom serverades en liten sallad! Den var dessutom mycket smakfull med inlagd rödlök som gjorde att ingen dressing behövdes. Maria ansåg att salladen renderade Willy Ohlsson en stor guldstjärna, men Anders var tveksam även till detta.  Salladen må ha varit god, men det är inte ett kroppkakstillbehör!

 Slutomdömet landade för Maria i en stark trea i betyg, och för Anders i en svag trea. Smaken och den vackra serveringen lyfte omdömet fast Anders var högst tveksam till persiljetilltaget. Det saknades tillbehör, något som inte ens nämndes vid serveringen. Storleken var i största laget. Det naturliga hade annars varit att man gör de småländska kroppkakorna lite mindre, så kan man i stället äta lite fler. Men som lunchrestaurang var det också en dyrare variant. 100 kronor för två kroppkakor. Det är naturligtvis vanliga stockholmspriser. En kroppkakerestaurang på Öland skulle aldrig ta mer än 65 kronor för tre kroppkakor. Det höga priset, och för Anders, den udda dekorationen och vad Anders upplevde som ett tamt potatishölje, bidrog till ett sämre betyg för i övrigt mycket smakfulla kroppkakor.