Kroppkaksboden på Storgatan i Borgholm

Det var länge sedan vi satte våra kroppkakeupplevelser på pränt. En och annan kroppkaka har slunkit ner de senaste åren, men framför allt på säkra och kända ställen, utan att vi noggrant examinerat och utvärderat dem. Vi har helt enkelt bara ätit och njutit av den underbara kroppkakan. Men nu var det dags igen att utvärdera den Öländska kroppkaksbespisningen. Än finns en del obeprövade kroppkaksbodar. Vart skulle vi styra färden den här gången? Vi har ju egentligen inte recenserat något utskänkningsställe på någon av Ölands centralorter ännu, så det fick bli något i Borgholm. Efter lite  dividerande inom familjen föll valet på Kroppkaksboden på Storgatan.

Vi stampade alltså in i Kroppkaksbodens lilla kundmottagning och ställde första frågan; ”Tar ni kort?”. Det gjorde man inte, men eftersom det ligger både bankomat och minut mittemot Kroppkaksboden är detta egentligen inget större problem. Det är i så fall mer problematiskt att inomhusutrymmet för kunderna är så litet. Faktiskt mindre och trängre än på de flesta kroppkaksbodar vi har besökt. Detta vägs i och för sig upp i någon mån av den stora uteserveringen gästerna har tillgång till.

En viktig del i kroppkaksupplevelsen är bemötandet. Vi betjänades av en mycket service-minded tjej, som tog våra beställningar och försökte svara på våra frågor och uppfylla våra önskemål efter bästa förmåga. Tyvärr var hon inte helt uppdaterad på produkten etablissemanget säljer, men vi fick i alla fall veta att det rörde sig om egentillverkade kroppkakor, fast de tillverkades på annan plats. Hon gjorde vad hon förmådde, och vi berikades med ett litet informationsblad, som inte innehöll mycket information, om kroppkakor. Informationen om vilken potatis kroppkakan bestod av eller var kroppkakan tillverkades eller annan information besvarades med ”de görs på ett annat ställe”.

Smakupplevelsen då? Ja här gick våra omdömen isär lite. Med ett salt och kletigt potatishölje som förmodligen innehöll både kokt potatis och mycket mjöl, men ett bättre innankrom som höll ihop och ändå presenterade en tydlig kryddpeppar smak, och med huvuddelen av de rätta tillbehören (lingonsylt, smör och en liten kanna grädde), tyckte en av oss att kvaliteten hamnade på en mycket svag trea, och hela smakupplevelsen så väl som totalupplevelsen kunde jämställas med den vi upplevde när vi provade kroppkakor i Östermalmshallen. Inte speciellt imponerande alltså, men det som ändå lyfte upplevelsen upp över en tvåa var innankromet i kroppkakan och de ansträngningar som försäljerskan ändå gjorde för att stilla vår nyfikenhet.

Prismässigt låg kroppkakemenyn något över andra kroppkakställen med 89 kronor för tre kroppkakor inklusive dryck och kaffe. Priset är dock klart under Östermalmshallens prisnivå.

Borgholm har mycket att erbjuda, och kroppkakor är något av detta, men Kroppkaksboden i Borgholm har lite att arbeta med om de skall konkurrera med kvalitet med några av de andra utskänkningsställena på Öland. Roligt är att kroppkaksboden även serverar lufsa. Det tycker vi är ett trevligt inslag vilket tyder på att man vill profilera den Öländska matkulturen. Lufsan var dessvärre slutsåld vid besöket.

Evas Kroppkaksbod i Salomonstorp norr om Borgholm

Fem veckor, det är en lång tid utan kroppkakor. Redan i bilen på väg ner till Öland diskuterade vi vilken restaurang vi skulle besöka den här gången, eller om vi skulle nöja oss med kroppkakor för avhämtning. Det var dock inte förrän på lördagsmorgonen, när Anders noterade en annons i Ölandsbladet, som vi bestämde oss för var någonstans vi skulle äta våra potatisbollar. Valet föll på Evas Kroppkaksbod, straxt norr om Köpingsvik, och vi kom iväg så småningom också, något försenade pga. en genomgång av en balalajka.

Vägen till Evas Kroppkaksbod är väl skyltad, men samtidigt som skyltarna är tydliga, blir vägen mindre och mindre, och när man närmar sig känner man sig nästan som det vuxna paret i 80-tals skräckfilmen Children of the Corn, som skyltarna till trots hamnar på hjulspår i en åker. Nå, så illa gick det inte för oss. I stället stod vi så småningom framför Evas Kroppkaksbod, en liten stuga i ett store gårdskomplex, med de karaktäristiskt igenångade rutorna. När vi steg in slog kroppkakslukten mycket riktigt emot oss. Vi kände oss hemma.

Mannen som sålde kroppkakorna till oss (8 stycken serverade med grädde och rårörda lingon), var också ålfiskare till vardags, och hade därför haft möjlighet att experimentera med gammaldags kroppkakor med ål i. Han lät dock förstå att smaken på dessa “ålakroppkakor” var sådan att det skulle nog inte bli några fler experiment. När han väl försett oss med våra kroppkakor lotsade ha ut oss i matsalen, en store friggebod som såg nybyggd ut. Anders fann idén mycket god. Det fanns tre grupper med bord och stolar, och uppvärmt och mysigt juldekorerat hade det verkligen kunnat bli en fantastisk kroppkakeupplevelse. Nu var temperaturen i matsalen dock högst 15 grader, och julpynt saknades nästan helt. Matsalen kändes som en idé med potential som inte utnyttjades fullt ut.

Kroppkakorna vi hade med oss ut i matsalen hade som sagt redan gjort intryck på oss med doften och det mycket trevliga bemötandet vi fick när vi beställde våra kroppkakor. När vi satt och lät kroppkakorna göra intryck på oss frågade Anders sina bordsgrannar vad det tyckte var bäst med dem. 7-åringen som satt på hans ena sida konstaterade att det bästa med dem var att de smakade gott, och det gjorde de verkligen. 10-åringen på hans andra sida noterade att potatishöljet hade mer smak än vanligt, något han faktiskt hade rätt i. Potatishöljet var smakrikare, och framför allt saltare, än på många andra kroppkakor vi provat. Innankromet, däremot, dvs. fläskfyllningen, var inte alls lika smakrik som den brukar vara.  Det kan bero på mindre kryddpeppar och kanske mindre lök i innankromet, men det kan också bero på kontrasten mot potatishöljet, som tar mest utrymme här. Innankromet hade i alla fall perfekt konsistens, med en klar avgränsning mot potatisen, och tillräckligt sammanhållen för att det skulle krävas en kniv eller gaffel innan den lät sig delas. Potatishöljet saknade dock lite av den spänst vi gärna ser hos öländska kroppkakor. Sammantaget kan sagas att Evas Kroppkaksbod serverar en prisvärd och välbalanserad kroppkaka. En kroppkaka vi inte skäms för att rekommendera. Kalaset gick på 195 kronor. Hade vi köpt dem styckevi och tagit med dem hade vi fått betala 14 kronor stycket. Det är nog det bästa priset vi sett hittills.

Ninnis kroppkaksbod i Källa på norra Öland

På norra Öland ligger det en rad med intressanta och vackra samhällen varav ett är Källa. Källa är fantastiskt. Det lilla samhället inkluderar såväl restaurang som matvaruaffär, flera konstnärsateljéer, en medeltida ödekyrka (en av Sveriges vackraste ruiner), en fungerande kyrka, samt en fiskehamn. I källa ligger också Ninnis kroppkaksbod.  Ninnis kroppkaksbod är just en röd liten bod i kanten av ett potatisfält. Det är även en del av ett gårdskomplex, och framför allt är det ett utskänkningsställe för kroppkakor.

Ninnis kroppkaksbod har bedrivit försäljning av kroppkakor sedan 1990, då mor och dotter Inger och Eva Petersson öppnade boden (Ninni kommer från Inger). En spännande detalj är att grundreceptet man använder sig av är 4 generationer gammalt. Det är alltså riktiga original kroppkakor vi bjuds på. Den ortodoxa typen. Men även om grundreceptet är gammalt, så är kroppkaksboden modern. Man försöker erbjuda ett ekologiskt och närodlat alternativ, där basen utgörs av egenodlad potatis av sorten Eloge. I dag omsätter den 2000 kroppkakor per dag under högsäsong, och sysselsätter 12-15 personer.

Det är en mörk hösteftermiddag vi valt för besöket, och utifrån ser nästan kroppkaksboden ut som en bastu, där dess fönster lyser upp höstskymmingen med ett gult sken, och ångan från kroppkakorna ligger tung I luften. Eftersom kroppkaksboden i första hand är en försäljning av hämtkroppkakor, så finns där bara plats för två sällskap, dvs två bord med stolar. Men den lilla ytan har också sina fördelar, det är lätt och smidigt att hämta kroppkakorna, som flickan bakom disken lägger upp på i en karott, och alla andra tillbehör som behövs. Ninnis håller förstås med mjölk, grädde, smör, och lingonsylt.

Kroppkakorna då, vad finns att säga om dem? Riktiga, Öländska kroppkakor som serverades med de tillbehör som de ska serveras på. Kroppkakorna är så där härligt spänstiga och elastiska. De erbjuder ett bra motstånd när de öppnas för att få in smör. Smöret som erbjuds ligger förpackat i små förpackningar i folium och är riktigt smör. Likaså håller fyllningen sin spänst, och flyter inte ut inne i potatishöljet. Möjligtvis kan man anmärka på att potatishöljet nästan är för hårt och kompakt, men bara nästan. Fyllningens konsistens ligger nära perfektion, då den håller ihop men ändå inte blir hård. Den första smaken som sprider sig I munnen, eller kanske i hela kroppen, är den av kryddpeppar, rikligt med kryddpeppar. Därefter kan man känna av löken, och naturligtvis även fläsket.

Hela kreationen har en mycket låg sälta, vilket gör potatishöljet mycket neutralt. Men det som det neutrala potatishöljet förlorar i karaktär vinner det formidabla fyllningen. Det här är riktiga öländska kroppkakor när de är som bäst, och det märks att vi är tillbaka i kroppkakans etniska ursprung, där man förstår hur sådan ska lagas.

Priset för sex kroppkakor och ett glas mjölk gick på 126 kronor. Prisvärt tycker vi!

Willys Ohlsson’s kroppkakor i Östermalmshallen

I jakten på den perfekta kroppkakan söker vi med ljus och lykta, och tar emot de tips vi får tag på. Ett intressant sådant riktade vår uppmärksamhet mot Östermalmshallen i Stockholm. Ryktet gick att där skulle man finna fantastiska kroppkakor. Kan det verkligen vara möjligt att det finns fantastiska kroppkakor så långt norrut? Köpekroppkakor går ju alltid att få tag, men en riktig kroppkakerestaurang i Stockholm! Det var vi helt enkelt tvungna att undersöka. Östermalmshallen är det perfekta stället för läckergommar. Där finns det mesta för finsmakaren. Allt från halvmeterlånga ben från krabbor till Kalmarkorv, och restauranger som koncentrerar sig på husmanskost. En sådan restaurang, som profilerar sig mot svensk husmanskost, måste väl ändå servera kroppkakor?

Vi gick förväntansfullt in i Östermalmshallen redan klockan 11.15. Tidigt kan tyckas, men det fanns god anledning. Östermalmshallen brukar nämligen proppfyllas med hungriga människor vid 12.00 och vi ville inte ge upp i vårt sökande på grund av långa köer. Dessutom kan det vara skönt med lite matro. Ljudvolymen kan lätt bli hög här på grund av den gedigna takhöjden från 1880-tal. Någonstans rakt in i saluhallen, tillvänster om Tysta Mari, och förbi Mellanders fisk hittade vi det vi sökte under namnet Willy Ohlsson. På vägen passerade vi välfyllda kyldiskar och sorlet i hallen var ännu på en komfortabel nivå. I hallen spred sig en intressant kryddoft av uppvärmd mat blandat med hett kaffe. Atmosfären och den lustfyllda aromen skapade en fantastisk inramning till Willy Ohlssons meny, med bland annat kalvfärsbiffar, kroppkakor, köttbullar och mycket annat gott från det svenska köket.

Kroppkakorna var förbluffande stora och eftersom det var lunchdags och vi båda hade arbete att utföra efter lunch frågade vi en aningen desperat om lunchen bestod av två eller tre kroppkakor. En lunch på tre kakor av den här kalibern hade kunnat få vem som helst att falla in i djup sömn. Om det ens hade gått att resa sig från bordet. Men som tur var bestod lunchen av två kroppkakor. Anders tog det obligatoriska glaset med mjölk medan Maria valde lättöl till kroppkakorna. De obligatoriska tillbehören serverades på ett något annorlunda sätt. Det skirade smöret var redan upphällt och kroppkakan hade redan ett färdigt kryss där smöret nog hade fått rinna ner. En osedvanligt söt lingonsylt i megaförpackning ställdes genast fram. I och för sig i en mycket smakfull burk. Grädden lyste med sin frånvaro. Kroppkakorna var samtidigt mycket ovanligt upplagda, vackert tyckte Maria, märkligt tyckte Anders. Se själv på bilden och bedöm själva. Estetiska upplägg tillsammans med kroppkakor förekommer i princip aldrig i södra Sverige. Där talar maten för sig själv. De fyrkantiga små smörkuberna är så nära dekoration man kommer.

De var småländska kroppkakor som serverades här, krämvita med mycket kokt potatis. Fyllningen var ovanligt maffig på bekostnad av potatishöljet som var något tunnare än vanligt. Proportionen mellan fyllning och hölje var mycket ovanlig. Fyllningen, som inte var för finmalen, gav direkt en mycket mustig kryddpepparsmak. Maria tyckte även att höljet var ordentligt smakfullt, fast här avvek Anders i uppfattning, och tyckte att det var något tamt. Maria föll direkt för den här typen av kroppkakor. Anders höll sig mer avvaktande och påpekade att detta inte var Öländska kroppkakor, och faktiskt även avvikande från småländska kroppkakor i några avseenden. Inte minst den gröna persiljan, som dekorerade måltiden! Redan efter en halv kroppkaka inföll den brutala mättnadskänslan för Maria. Anders däremot hade inga större problem att smälta de bastanta kroppkakorna. Även om han ansåg att detta inte var ortodoxt i något avseende, höll han med om att de ändå var rätt välsmakande. Höljet var inte heller så kletigt som vissa köpta kroppkakor kan vara. Det fastnade inte alls i gommen. Något så ovanligt för en kroppkakerestaurang var att det dessutom serverades en liten sallad! Den var dessutom mycket smakfull med inlagd rödlök som gjorde att ingen dressing behövdes. Maria ansåg att salladen renderade Willy Ohlsson en stor guldstjärna, men Anders var tveksam även till detta.  Salladen må ha varit god, men det är inte ett kroppkakstillbehör!

 Slutomdömet landade för Maria i en stark trea i betyg, och för Anders i en svag trea. Smaken och den vackra serveringen lyfte omdömet fast Anders var högst tveksam till persiljetilltaget. Det saknades tillbehör, något som inte ens nämndes vid serveringen. Storleken var i största laget. Det naturliga hade annars varit att man gör de småländska kroppkakorna lite mindre, så kan man i stället äta lite fler. Men som lunchrestaurang var det också en dyrare variant. 100 kronor för två kroppkakor. Det är naturligtvis vanliga stockholmspriser. En kroppkakerestaurang på Öland skulle aldrig ta mer än 65 kronor för tre kroppkakor. Det höga priset, och för Anders, den udda dekorationen och vad Anders upplevde som ett tamt potatishölje, bidrog till ett sämre betyg för i övrigt mycket smakfulla kroppkakor.

Ölands skördefest

Några kollegor till Anders noterade ett ökat dagdrömmeri, och en viss mental frånvaro de senaste dagarna. Depression? Nejdå, förklaringen är enklare. Skördefesten på Öland närmade sig. I år gick den av stapeln 24-27 september. En av årets höjdpunkter på många sätt, inte minst för den extrema kroppkaksttäthet som äger rum på Öland under denna festival. Det är inte bara de etablerade kroppkakerestaurangerna som serverar dessa dagar, också diverse hembyggds och idrottsföreningar. Det är inte lätt att hålla tankarna fokuserade de dagar som föregår skördefesten.

Nåväl, vårt upplägg för årets skördefest var att fokusera på sydvästra Öland. Både fredagen och lördagen lovade unika kroppkakeupplevelser, med siktet inställt på serveringar långt söder ut. I Kastlösa, på marknaden vid midnatt, hittade vi vad som verkade vara det vi letade efter. Mitt bland stånden stod två stora kastruller på kok, med härliga flytande bollar. Efter att genast ha köpt två stycken, i en sådan där papplåda man brukade köpa korv med mos, och fyllt upp med lingonsylt, infann sig den första misstanken när försäljaren erbjöd mig ett paket Bregott i stället för riktigt skirat smör. När jag väl fick i mig den första biten verkade kroppkakan allt för bekant. Mycket riktigt, de sålde också sina kroppkakor paketerade, i paket som det stod Johans kök på. Det finns ingen anledning att komplettera recensionen vi gjort av dessa tidigare. Men det skall erkännas att kontexten kanske förbättrade smaken ett snäpp; Kastlösas skördemarknad vid midnatt, hantverk, kött, fisk, och ateljéerna och konstinstallationerna som kantade marknaden, och känslan att få äta kroppkakor som snabbmat mitt i allt det här! Det var – häftigt!

Om fredagens försök att komma över marknadskroppkakor misslyckades, hade vi ändå höga förväntningar på lördagen, då vi skulle besöka en liten restaurang som har rykte om sig att servera bra kroppkakor. Kastlösas byakrog. Denna lilla inrättning ligger längs landsvägen straxt söder om kyrkan. En fräsch liten inrättning, gediget och rustikt inrett, men ändå inte plastigt eller billigt. Och en kassa som tog upp beställningar, på kroppkakor tillexempel, med mycket trevlig och tillmötesgående personal. ”Jo det stämmer, vi serverar kroppkakor, fast inte på lördagar. Det har vi bara på onsdagar. I går gjorde vi visserligen ett undantag och serverade kroppkakor en fredag, på grund av Skördefesten, men i dag har vi inga.” Misslyckandets fula ansikte hånflinade mot mig igen. Men kanske något fortfarande gick att rädda? Jag lovade kyparen att komma tillbaka någon av de närmaste onsdagarna för att ändå få prova deras specialitet. ”Det går inte eftersom det här är den sista dagen vi har öppet för säsongen”. Att hitta den perfekta kroppkakan är inte lätt, men vi får anledning att komma tillbaka till Kastlösas byakrog i vår. Jag kan dock redan nu rekommendera deras raggmunkar, som även serveras på lördagar.

Johans kök – Öländska kroppkakor

På Ica Almers i Färjestaden hittade vi ett intressant utbud av såväl öländska, småländska och blekingska kroppkakor. Det är svårt att hitta en mataffär som är så välsorterad när det gäller kroppkakor, men i Färjestaden så gör man det. Här finns stora och små från flera sydsvenska landskap med olika fyllningar. You name it. Som ett pärlband ligger de där vackert vakuumförpackade i kyldiskarna. Vi slog till med Johans öländska kroppkakor denna gång i jakten på den perfekta kroppkakan. Sagt och gjort. Enligt innehållsförteckningen innehåller paketet potatis (obligatoriskt), majsstärkelse (skam på torra land), Äggvitepulver (Cheezus!), vegetabilisk olja (hoppsan), salt, rimmat fläsk (puh!) kryddpeppar (yes!), lök (yes!) och natriumbensoat (que?). Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det känns som den här kroppkakan har sitt ursprung i något syntetiskt laboratorium där den experimenterats fram snarare än i ett klassiskt kroppkakekök. Detta är en ju den värsta av formen av skam. Det här bådar inte gott.

Kroppkakan ska koka i tjugo minuter. Det låter väl rimligt i alla fall. Kroppkakans obligatoriska tillbehör tillredde vi själva snabb och enkelt. Skirat smör, mjölk och lingonsylt. Har delvis svårt för lingon själv men ok, till kroppkakor går det an. Under den 20 minuter långa kokningen förvandlades kroppkakan till något Barbapappaliknande föremål som flöt upp till ytan. Nåväl! Dags att skära upp kroppkakan och avnjuta.

Den första känslan var att det nog ändå måste ha slunkit med lite svartpeppar i fyllningen. Kryddpepparsmaken var ytterst svag. Jag ställer mig tveksam om det egentligen var kryddpeppar. Någon löksmak kände jag inte alls. En känsla av smaklöshet infann sig. Men smaklösheten var i alla fall inom äkta kroppkakors råmärken, dvs det som nästan inte smakade något var fläsk och kryddpeppar. Och fyllningen var nermald och fraktionerad till sågspånsstorlek där de största bitarna verkade bestå av (svart?)peppar fragment, inget härligt tuggmoststånd där inte. Väl kletig för att vara öländska kroppkakor. Den där riktiga spänstigheten i det yttre höljet infann sig inte, utan det var en väldigt degig historia. Lite tunt med sälta i såväl fyllning som potatishölje.

Helt klar är att denna smakupplevelse befinner sig milsvidder från den perfekta kroppkakan vi söker. Detta är en medelmåttig upplevelse för den hungrige och en undermålig upplevelse för kroppkakeälskaren som vill avnjuta en kulinarisk höjdpunkt. Med lite god vilja får denna kroppkaka betyg 3 minus. Mättnadskänslan fanns där. Och snabbt gick det. Och så småningom lossnar nog det degiga potatishöljet från gommen.

Lithells småländska kroppkakor

Kroppkakor äter man bäst på Öland, och under vinterhalvåret är vi bara varannan helg på den ön. Och just de här dagarna blev det en extra lång väntan innan vi kunde komma ner, tre helger. Tre helger är tre veckor, och tre veckor är en lång tid att vänta på en bullig laddning med kroppkakor, med härligt färska rårörda lingon och ett ordentligt glas mjölk. Det räckte med en vecka för att Anders skulle börja glida ner för förståndets brant, och drömma om kroppkakor på nätterna. Nå, det finns ju affärer som säljer kroppkakor även utanför Öland. Konsum tillexempel, de marknadsför Lithells. När två veckor hade förflutit sedan det senaste kroppkaks-cafebesöket, verkade det som en bra idé att köpa Konsums kroppkakor, och i och med att tiden förflöt verkade idén allt bättre. Hur fel skulle det kunna bli?

Nå, en söndageftermiddag gjorde vi slag i saken, och hela familjen tågade ner till den lokala Konsumbutiken för att inhandla den Öländska specialiteten, bara det att det inte fanns någon Öländsk specialitet att köpa. Den annars så välsorterade affären hade bara Småländska kroppkakor till salu. Där fanns olika sorters peppar från Sydamerika, ostdisken var fylld med specialiteter som täckte in hela Södra Europas medelhavskust, ja till och med en samling med små syltburkar från den engelska landsbygden fanns till salu, men inte Öländska kroppkakor! Under normala omständigheter hade vi lämnat butiken som så flagrant visade upp sitt ointresse för lokala svenska specialiteter, men Anders var desperat. Efter några sekunders betänketid åkte 12 små kroppkakor av äggstorlek ner i korgen.

Småländska kroppkakor avviker från Öländska framför allt vad beträffar potatisskalet och storleken. Medan Öländska kroppkakor huvudsakligen (för det mesta helt och hållet) är gjorda på råriven potatis, så är Småländska kroppkakor huvudsakligen gjorda på riven kokt potatis.  Hela tillagningsprocessen blir enklare på så sätt, och potatishöljet får en fastare om än mindre spänstig konsistens. Dessutom är de betydligt mindre än de Öländska. Denna beskrivning passade väl in på dessa köpekroppkakor, de var små och gjorda på kokt potatis. Till vår glädje var de dock fyllda på traditionellt vis, dvs med sidfläsk och lök. Ingen bacon eller skinka alltså.

Kroppkakorna var redan färdigkokta och krävde bara 8 minuters uppvärmning i kokande vatten. Det gick alltså snabbt att koka upp dem och duka fram dem (smör skirar man ju på kortare tid än så, och lingonen är redan färdiga att serveras). En tallrik full med Småländska kroppkakor, lingon, skirat smör, och ett glas kall mjölk till. Det hela verkade ändå rätt lovande tyckte Anders. Ända tills han tog en tugga av kroppkakan. Potatishöljet visade sig degigt och kladdigt, och smetades ut över gommen och mellan tänderna, där den sedan envist bet sig fast ett bra tag efter det att middagen var avslutad och vi var mätta. Den finmalda fläskfyllningen höll inte ihop på något sätt, utan föll isär så fort man skar upp kroppkakan. Precis som resten av kroppkakan erbjöd den klent tuggmotstånd. Konsistensen var inte bra, varken på fyllningen eller på potatishöljet!

Smaken, däremot, var över förväntan. Speciellt på fyllningen. Medan potatishöljet smakade som riven och återkokt potatisdeg mest gör, visade sig sälta, kryddning, och fläsksmak vara mycket väl avvägt i fyllningen. Kryddpepparn fanns där i precis lagom proportion mot den svagt sältade bakgrunden, men tilläts inte ta överhand. Tillsammans gav sältan och kryddpepparn fläsket just den nyans av rustik men fint avvägd kryddning som man förväntar sig i av en bra kroppkaka. Fyllningen fick alltså, i kontrast till potatishöljet, mycket gott betyg.

Sammantaget klarade sig köpekroppkakorna med ett betyg som inte utmärkte dem åt något håll. Smaken höjde betyget, och konsistensen drog ner betyget. De kan fungera fint när behovet är stort och man är långt ifrån Öland, eller kanske bara som en vanlig lunch som måste klaras av effektivt och utan obehag. Och priset var i högsta grad överkomligt. Vill man dock ha en större kroppkaksupplevelse är det inte på Konsum man skall hämta sin kost.

Arontorps kroppkakor och mat

Vi har båda ett långt förhållande till kroppkakor och till Öland. Så när vi väl bestämde oss för att undersöka kroppkakorna i regionen på ett systematiskt sätt, att börja jakten på den perfekta kroppkakan, fanns redan Arontorp långt upp på vår favoritlista. Som utskänkningsställe för kroppkakor har Arontorp en kort men fascinerande historia. Eftermiddagar är oftast den bästa tiden för lunch eftersom den anspråkslösa byggnad oftast är fullpackad omkring lunchtid. Så även denna fredag eftermiddag. Det är egentligen att fuska, eller det känns så att börja på Arontorp. Det var under en av Ölands skördefester, som några vänner bestämde sig för att koka och sälja kroppkakor. De hyrde kafédelen i det som idag är en blomsteraffär, och det gick bra, mycket bra. Så bra att de beslutade sig för att fortsätta även sedan Skördefesten var slut. Och så bra att de beslutade sig för att bygga en ny tillagnings och serveringslokal separat från blomsterhandeln. Den nya lokalen togs föresten i bruk sommaren 2009. När man kommer in i lokalen är det som att gå rakt in i en lunchrestaurang på ett större företag, eller en skolmatsal. Bara mycket renare, fräshare, och nyare. Man köar fram till disken, där man tar sin bricka och beställer sin mat, precis som i en bespisning. Men åter igen med några påtagliga skillnader. Flickorna som sköter utskänkningen (just idag, men här jobbar folk av båda könen) är vänliga, söker ögonkontakt, och ler. Inte alls som man kommer ihåg marketerian i lumpen, eller bespisningen i skola. Eftersom vi har barn med oss som har lite speciella önskemål om mängd och typ av dricka, frågar vi om vi kan få gå utanför de färdiggjorda kombinationerna, och det är inga problem. Barnen får till och med gratis dricka för att tillgodose våra önskningar på enklaste sättet. Självklart är viktigt att en kroppkakerestaurang serverar de rätta tillbehören. Lingonsylt och smörkuber. Grädde för dem som föredrar det. Naturligtvis ska det serveras mjölk till. Här får Arontorp fullpoäng. Tjejerna bakom disken lägger upp tre kroppkakor till oss var på Ikeatallrikarna. Eftersom porslinet är nytt, fräscht, och rent, och eftersom etablissemanget inte utger sig för att vara något annat än ett kroppkakscafé, känns det dock helt i sin ordning med Ikea porslin. Till kroppkakorna kan man också själv lägga upp lingonsylt, och smörkuber. Och för dem som vill finns också grädde.  Och även om kyldisken med drycker innehåller såväl läsk som mineralvatten och lättöl, så finns det förståss mjölk, både tjockmjölk och mellanmjölk. Minimjölken lyser dock med sin frånvaro, men om man bestämt sig för att äta kroppkakor kanske man ändå inte är på diet. När man fyllt sin bricka med vad man önskar äta och dricka och betalat för sig kan man välja mellan att sitta ute eller inne. Sitter man ute är utsikten över pumpafälten ner mot Kalmar sund imponerande, och där finns också en hoppborg för de yngre kunderna. Under vårt besök var där dock så mycket getingar utomhus att vi fick flytta in. Möblemanget inne i matsalen är av enkelt snitt, lite plastigt, men rent och inte nedgånget. Där är också tillräckligt mycket luft mellan platserna för att det inte skall kännas trångt. Dock kan vi förställa oss hur matsalen lätt kan bli överfull under tillställningar som just Skördefesten. Kroppkakorna då, som vi kom dit för. Hur var de? Enligt Anders så nådde de mycket nära perfektion. Färgen var lagom mörkt potatisfärgad utan att bli allt för grå, och konsistensen erbjöd tuggmotstånd utan att de för den skull blev torra. När man skar igenom kroppkakan flöt den inte ut över tallriken, och inte heller låg den kvar som en hård snöboll. Fläsket var väl inbakat i potatisen, men med en tydlig gräns mot densamma, och gick med viss möda att separera ut. Vad beträffar smaken så fanns det en kraftig sälta, både i potatisen och i fläsket. Den var på gränsen till överdriven, men hela tiden på rätt sida gränsen. Kryddpepparsmaken var mycket markerad i fläsket, och man fick leta lite innan man kände något av löken. Potatisen hade behållit en viss potatissmak. Sammantaget var kroppkakan frukten av ett gediget hantverk och mer än så. Och de rätta tillbehören fanns att få (smör, lingonsylt, och grädde). Den enda invändningen vi hade var att smaken skulle gå att förbättra ännu lite om det varit rårörda lingon i stället för lingonsylt till. En portion kroppkakor à tre st kostar 65 kronor inkl. dryck och kaffe. Vid avhämtning kostar kroppkakorna 15 kronor per styck. Tillbehören sylt, grädde och smör kostar 5 kronor st.

 

 

 

 

 

 

Slutbetyg